lindamemyselfandi

okej.. detta blir mitt sista inlägg.
men bara för jag är på sånt emohumör så känner jag för att jag måste
skriva av mig saker. jag saknar vissa saker så jävla mycket,
allting har faktiskt ändrat sig rätt så mycket om man verkligen tänker efter..
jag har inte riktigt hunnit fattat hur fort tiden har gått och vad jag har
mist eller inte.. jag saknar galna kvällar med alla tjejerna, vi hade det så
jävla kul förut men nu känns allt som bortblåst (kanske inte förra helgen men)
det känns som att jätte många har blivit så jävla dryga, och jo jag är fan
lika dryg jag också.. jag saknar härliga sommrarkvällarna på stränderna,
jag saknar dampiga kvällar och vara vaken tills sju, åtta på morgnen på bygget,
jag saknar frida som jag har helt och hållet taigts bort ifrån, känns det som.
jag saknar hur alla gäng jämt samlades och hade hur kul som helst,
jag saknar att kunna bara vara lite och inte bry sig om vad precis alla andra
säger och tycker, jag saknar när man var liten och det inte jämt gick massa
jävla ryckten osv.. jag kan forsätta såhär jätte länge.
fasen vad allting var SÅ MYCKET ROLIGARE förut än vad det är nu,
nu känns det som att man liksom lever för att ja vaddå? ingenting känns det som.
man går i världens tråkigaste skola varje dag och vad händer i den?
ingenting? skrikiga ungar som springer runt?
vad mer? helgerna, oftast tråkiga och sega.
jag bara känner att jag måste ta ur mina tankar och lägga dom någonstans,
det blev här.. jag lägntar så jävla mycket till gymnasiet (delvis, om jag kommer
in på det jag vill allra mest) men endå vad jag kommer tjuta över att lämna min
fina klass där jag har så jävla många minnen med och alla knäppa saker
vi alla har gjort tillsammans, all skratt osv.. allt börjar lida mot sitt slut och
jag blir fan ledsen över att bara tänka på det.. endå vill jag bara bort,
bort långt ifrån denna skit skolan jag går på nu, men endå vill jag aldrig försvinna
ifrån den.. herregud jag vet inte vad det är med mig, jag känner mig som en liten
fis i rymden som inte vet vad eller hur. saknar så jävla mycket så det inte är sant.
saknar vänner jag haft från förut som typ bara försvinner.. suddas bort eller något.
jag har världens bästa kompisar det har jag, och kommer alltid ha.
jag har världens bästa syster det har jag, och kommer alltid ha.
det finns så mycket bra med livet, att man nästan missar allting känns det som..
eller? jag kanske borde bli typ en författare.. haha nej men jag vet inte vad
det är, grattis till dig som lyckats läsa dig hela vägen igenom, vet oftast vilka som
läser igenom hela... dom närmaste och som bryr sig =) eller kanske ren nyfikenhet
vad vet jag haha. nu ska jag lägga mig för orkar inte vara uppe längre.
skönt att rensa tankarna lite och dela det med andra haha men endå ni som inte
bryr er, bryr er inte, endel kanske undrar bara "eh va vad detta för inlägg?"
men jag var bara tvungen.